Sista tre dagarna har varit bedrövliga för min stora tjej. Trotsar om precis ALLT och inget är bra. Börjar känna att orken/tålamodet tryter. Idag har ca 1h varit bra under hela dagen. Skrik och gråt blandas med ilska och dumheter. Att bara vara lugn och sansad och sätta tydliga nejgränser är riktigt svårt när man känner för att skrika själv. Har verkligen fått tygla MINA känslor. För blir jag arg, blir det bara tio resor värre och inget blir bättre. Funkar heller inte att avstyra med annat. Ja, jag är helt slut faktiskt. Längtar efter min härliga tjej som nästan alltid är glad och säger så fantastiska grejer.!
