Återigen dags för den där öroninflammationen att förpesta min sons liv. Även mitt då vi spenderat HELA natten med att gråta och skrika av smärta. Jag skrek dock inte, men runt fyra grät även jag av trötthet och en känsla av att vara otillräcklig.
Dagen har således spenderats på vc och apotek. Sen är resten en solkig dimma av lek och matlagning. Sängen känns långt borta, men såfort barnen sover lär jag också göra det.