Frukoströrans paradis, tackar kaffet
Halvt stressad ska båda barnen få i sig frukost. Blöja och klädombyte på sonen, morgontvätt, tandborstning och kläder till Nora. Jag själv ska sedan klä mig och göra mig någorlunda iordning.
När jag läser ovanstående tycker jag inte att det låter så jobbigt, men då har jag glömt att nämna det motstånd som tillkommer. Exempelvis matvägran, fel kläder, kan själv osv. Ah ljuva livet som småbarnsmorsa. Hur var det innan barnen? När man kunde snooza och aldrig vaknade innan klockan? Samt när man bara kunde fokusera på sigsjälv? Konstigt att man var så piffig förr jämfört med nu 😅
Livets dryck, vad hade jag annars gjort? Tack kaffet för din existens och förgyllandet av mina tidiga morgonbestyr, utan dig hade jag varit grinig och sur.