Ignoreringens resultat

Tog bilen till kyrkans barntimmar idag för att möta upp Sofia och Julia. Sist var det riktigt mysigt och lugnt. Idag helt kaotiskt. Ett gäng morsor i 35-års åldern med barn var där. Hela gänget mammor satt i ett rum med varsin kaffekopp och diskussionerna gick i stil med "nä det bästa jag gjort var när jag tog 3v semester, lämnade barnen på dagis och låtsades att jag skulle jobba". Följt av skratt och "helt rätt gumman!" 

Barnen ifråga fick röja fritt i andra rummet. Kastade grejer på varandra, slogs, puttade småbarn. Nora fick inte vara med i någon lek när hon frågade, och blev givetvis väldigt ledsen. Dumheterna och den på det höga ljudnivån bara ökade. Till sist orkade inte Nora mer och bröt ihop och vi fick åka hem. 

Vill inte peka finger, men det är faktiskt varje förälders uppgift att se till att barnen beter sig okej gentemot andra. Jag som förälder ska inte behöva gå in och prata med barn som gör min dotter ledsen, för att deras föräldrar inte bryr sig. Barn som inte får föräldrarnas uppmärksamhet gör dumma saker för att få uppmärksamhet, men om inte ens det hjälper? Tycker synd om barnen, men mest synd om Nora som förväntansfull ville leka med andra barn men inte fick vara med. 

Kommentera här: